med trötta ögon och ömma armar och ett bultande hjärta satte jag mig på bussen hem i tron om att jag skulle trilla sönder (AND YOU GO HOME AND YOU CRY AND YOU WANT TO DIE) men möttes istället av den här i brevlådan och så blev helvetesdagen kanske bara pyttelite bättre fast helst vill jag bara gråta och slippa magont och måsten och krav och NI VET ALLT SOM ALLTID KÄNNS SÅ FÖRBANNAT JÄVLA SKITDUMT. förstår inte hur ni orkar med mig och mitt upp och ner och hit och dit och fram och tillbaka, för jag orkar fan inte med mig själv.