hur ska jag någonsin kunna ta tag i mitt liv när det är så varmt att man kan sitta ute i princip ingenting på sig. vågar inte riktigt tro att det är på riktigt för hade nästan glömt bort hur det var att gå omkring halvnaken på altanen eller att ta av sig jackan i parken på väg till bussen för att kinderna blev för rosiga av värmen. och jag som inte ens velat visa mina kropp på sex himla år för att vara tolv, liten, osäker och fast besluten om att vara vit som snö var det enda som gällde fram tills nu. sex år av skugga och svarta jeans är förbi och helst av allt vill jag bara lyfta mig själv till skyarna för att jag vet så mycket bättre än just skugga och svarta jeans i 30 graders värme. och så klart att femton glassar är tusen gånger bättre än en endaste och att brunbrända knän axlar kinder är det bästa man kan ha.