tisdag 13 maj 2014

är det ens någon som läser det här….. känns meningslöst eftersom allt jag skriver ändå blir till sörja och dessutom börjar det bli svårt att lämna ut sig själv. till alla. till och med till personer jag kan prata med om allt. dessutom känns det i hela kroppen som att ingen faktiskt orkar lyssna, antar att något litet inom mig kan förstå det. vill inte vara en jobbig påfrestning som tjatar och gnäller och lipar över samma gamla grejer. om och om och om igen. men ingenting tycks riktigt försvinna hur mycket jag förtränger det och försöker se bortom problemen jag själv skapar. och nu blev det här utlämnande även fast det inte var meningen…. vi kollar på lite instagram istället. följ mig heter linne_cool (ännu ett jävla bekräftelsebehov gud linnea ibland hatar jag verkligen dig) 
mamma har lagt ut en stor bäddmadrass på vardagsrumsgolvet framför tvn så där hänger jag och otto jämt. bredvid ligger världens finaste lilla knytte bara några timmar gammal. mest önskar vi att hon låg vid oss på madrassen. 
en pink saturday när jag gjort mig fin för utgång men i sista sekund stannade hemma för att spela spel och en pink wednesday där jag matchat naglar och smoothie. rätt ska va rätt. 
drömmisskorna blev invigda på mösspåtagningen som firades i lizas vita slott. kolla vilka älsklingsgullisar jag har som klasskamrater får hjärtkramp. 
kajsa och jag smet in på en bakgård vi önskar att vi bodde på och här är pappa åtta år gammal och en flame. ser på pricken ut som min bror august! 
vi sålde ju fika som ni vet och till lunch fick vi peters fantastiska pasta (som är den enda pastan jag kan äta mmmm) 
en annan grej girlsen ovan sa att jag är bra på är att posera med tuggummi, antar att dem har rätt. och så måste jag bara tipsa er kna-bor att äta mat på thairestaurangen på bergåsa. HEAVEN och billigt om man är student! pappa och jag lunchade där en tisdag när jag övningskörde. 

så jävla pastelldrömmigt. vill alltid leva i ett rosaskimrande filter och inte tänka på att betygen sätts om en nio dagar och jag har tonvis med saker kvar att göra. inser nu att det kanske är rätt skönt att ingen mer än jag finns här, som en öppen dagbok vem som helst kan kika i men inte gör. det är väl ändå rätt kravlöst, den här lilla webbplatsen och jag antar att det är därför jag stannar kvar även om jag jämt och ständigt tvivlar. idag har jag namnsdag. skriv grattis för fan. 

1 kommentar:

älska mig bara