onsdag 1 februari 2017

27 januari 12.47 PM 
jag trivs men jag är uttråkad. när lydia är full och föreslår att vi ska pierca oss i naveln säger jag inte nej och när wilma är ännu fullare och frågar om vi ska skaffa matchande tatueringar tvekar jag inte en sekund. byter ut min garderob, igen. sparar ut håret för att komma ett steg närmre blond prinsessa. hatar inte mig själv lika mycket längre men hatar min rastlöshet. det är alltid någonting att förändra, alltid någonting att se fram emot. aldrig nöjd i nuet, kanske i stunden, men inte nuet. känner att något drastiskt måste ske, behöver pirret i magen. något nytt att smaka på, något nytt att se känna höra röra. något annat än samma middagar varje vecka och fredagar utan planer 

1 februari 11.07 AM 
det är så märkligt att vara den som tröstar i natten och lugnar när ångesten kommer ikapp. vara den som trycker tryggt men hårt händerna mot ansiktet och viskar "andas" för att jag vet att det är det enda som hjälper, att ha en annan person nära som pressar hela sin tyngd mot en. ingenting är någonsin perfekt men det känns betryggande att jag trivs och är så pass lugn att jag inte behöver krampaktigt hålla mig fast vid någonting som jag vet inte kommer att hålla. är så stolt som har gjort av mig med det destruktiva tänket, är värd mer än händer på min kropp och tomma ord. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

älska mig bara