mitt nyarslofte var att skriva nagot bra varje dag men det gar ju sadar. mina anteckningar ar bara fyllda med listor pa snygga skor jag aldrig kommer ha rad att kopa eller vad jag behover replace i min vaska som blev stulen for nagra veckor sen. kanner mig ratt lost. ar olycklig from time to time men det gar ju oftast over efter nagra ol. tiden gar sa fort men det stressar mig forvanandsvart nog inte, ar snarare exalterad. pepp pa att kanske komma till insikt om vad det ar jag faktiskt vill gora istallet for att vara kvar i detta mellanlage som jag nu kallar vardag. allting kanns tryggt i hans armar men ar det verkligen nog? ar det inte dags att borja utnyttja min fulla potential tanker jag ibland nar vi ligger och fnissar i sangen som jag onskar var var. onskar vi hade ett hus att fylla med lampor kopta pa auktion, hans gamla piano och mitt porslin. onskar det var enkelt som dagar da allting ar lika lugnt som havet nar det inte blaser. 

Jag är bara SÅ KÄR att jag inte kan skriva något ordentligt om det. Allt känns fjuttigt. Vill slita ut mina inälvor när jag ser honom på gatan och han stannar upp i två sekunder innan han dramatiskt slänger skateboarden i diket, springer mot mig och lyfter upp mig lika klyschigt som i vilken jävla disneyfilm eller romantisk komedi som helst och sen kysser varenda millimeter av mitt ansikte. Vill sitta i knäet hela tiden. Hångla varje sekund. Vill inte ens hålla handen för att det blir liksom ett för långt avstånd mellan våra kroppar så måste gå med min arm runt hans midja helst 24/7. Det är så löjligt att jag knappt vågar erkänna men det är sant. IF SOMEONE CUT ME OPEN I WOULD BLEED HIS NAME. Skulle också lägga mig raklång på gatan och vänta tills jag blev överkörd eller kasta mig från en klippa om han inte älskade mig tillbaka. Tur att han gör det. Tur att han smsar mig så fort vi sagt hejdå. Tur att han är världens snällaste gulleplutt. Tur att han är så snygg o sexig o får mig skratta högt o fult. Tur att jag släpade mitt non existing ass till det där tönt-giget en torsdag i september för annars hade livet fortsatt vara tråkigt o grått. Nu är allt i glittrigt som på film. 

Året är snart slut men det är inte vi. Vi är början på något nytt, något stort. Jag drunknar i hans blå ögon, tappar andan efter varje kyss. Vi åker till Bristol över helgen, han tog tåget tidigare så när jag kommer fram möter han mig vid stationen. 

- I was nervous to pick you up, säger han

- Why baby? Svarar jag och lägger huvudet mot hans axel 

- I don’t really know, I guess I was just so excited to see you. 

Hans mammas lägenhet är stor, när hon går till jobbet låtsas vi att den är vår. Trägolven knarrar men mattan i sovrummet är mjuk. Vi åker till hans syster och äter middag med hans nephews, leker med hunden samtidigt som vi bygger städer i lego och dricker rödvin ur sköra glas. Jag blir mer kär i honom för varje minut som går. 

Han blir vackrare för varje gång jag ser honom, snyggare efter varje gång vi ligger. Kommer på mig själv med att stirra på hans läppar istället för tv:n när vi sitter i soffan o dricker rödvin. Lägger benen över hans, är så bekväm att jag litar på alla hans ord och actions, släpper taget och låter allt vara rosaskimrande och mjukt. 

DON’T KILL ME I’M IN LOVE

Kan inte säga hejdå utan att hångla i tio minuter. Drar honom närmare och närmare tills det inte finns någon luft mellan oss, lägger huvudet mot hans axel och kysser hans hals. Allt är overwhelming, jag märker inte ens när han biter mina knogar. Allt jag vill är att vara nära och allt jag gör är att vara nära. 

HOW COULD THERE BE A TIME BEFORE US 

Det är fortfarande spår av någon annan i hans rum. Den rosa slingan i hans hår mäter tid. Ögonfransar i bokhyllan, en hårklämma på fönsterbrädan. Vi pratar öppet om det men jag hatar att det varit någon innan mig. 

BABY COME CLOSER DON’T EVER LEAVE 

Han säger att han älskar mig på svenska, franska och spanska men aldrig på engelska. Det är som att det är för tidigt, som att det blir på riktigt då. Han blev min pojkvän inne i badrummet på halloweenfesten vi va på, mitt röda läppstift smetat runt hans mun. Jag är så kär att jag tror jag ska dö. 

Vi har bara känt varandra en kort stund men jag vet redan vad hans syskon heter och hur varm hans nacke är. Rycker till varje gång jag hör en skateboard och det skälver i hela mig när han kysser mina ögonlock. Är det såhär det känns att vilja spendera varje sekund med någon? Fastklistrad vid hans sida, min fingrar vilar försiktigt i hans hand. Vi tävlar upp för backen, skriker och flämtar STOP WAIT och när vi är på toppen är hans panna svettig. Jag slickar bort svettdropparna med min tungspets. Han stoppar ner handen i mina trosor. Jag vill att han ska berätta allt för mig, allt han säger blir min sanning. 

Mina brunbrända ben är fulla av rivmärken och sönderkliade myggbett, jag har varit blessed med myggen hemma men här tycks de vara överallt. Jag slickar upp fruktjuicen som rinner längs med min handled, det smakar sött från ananasen och salt från havet. Vinden blåser varmt och gör mitt hår trassligt. Tänker att jag kan leva såhär för alltid. Jag dyrkar solen. Avgudar den och låter strålarna slicka min nakna kropp. Blundar och låter mig vaggas till skvalpet av vågorna som slår mot båten. Jag vill aldrig åka hem. 

Lyssnar på soundtracket till Twin Peaks, vet inte varför, för att adda mystik till min annars så tråkiga vardag? Jag hånglar två gånger med en kille som ser ut som min pappa när han var ung och smsar dagen efter att jag bara vill va hans kompis. Laddar ner tinder efteråt, det är kul tills jag bläddrar förbi tio killar jag legat med. Tar bort appen igen, det finns inget som ger mig mer ångest, ingen som får mig att inse hur litet det är här. 

vet inte riktigt varför jag känner att jag vill skriva om igår, men det var som att kroppen äntligen bara... slappna av. jag var at peace, så tacksam att jag va tvungen att säga "guys, I'm so fucking happy right now" en gång i kvarten. man märker hur ens prioriteringar ändras i takt med åldern, hur stolt jag blir när jag bygger ihop min nya säng från ikea helt själv eller hur billigt det är med cherries, brie och ägg på lidl som ligger tio minuter bort från oss. lydia lagar mac n cheese med butternut sqaush till middag, alex springer till hartleys mittemot och köper vin. vi firar hans nya jobb, våra utemöbler och att värmen är kvar och inte har några planer på att försvinna. jag önskar alla dagar kunde vara som igår, at peace. ingen ångest, ingen oro, bara cigg i underkläderna för att grannarna inte är hemma och hopp om att nu fan äntligen är allt som jag vill att det ska vara. 

20 juni
Jag springer hem på lunchen för att jag kan. Passerar nice n naughty, floristen med fikonträd för £49.50 och den där lilla corner shopen som staplar frukt och grönsaker utanför vilket gör att det känns mer som Spanien än gråa England. Vi bor bara en gata ner från havet nu, när det är sol är vattnet turkost. Jag äter pasta med smör för att jag har minus på kontot och drömmer om att köpa stora blombuketter och lyxigt rödvin när jag får lön. Jag är trött men jag är också glad. 

25 juni
Jag är trött och jag är inte glad. Jag har ångest större än havet, det är turkost i solen. Duschar i en timme. Försöker andas men det är svårt när rummet fylls av ånga från det brännande vattnet, tänker att jag borde sluta duscha så varmt. Varför ska det alltid krävas att någon slutar vara intresserad för att jag ska börja bry mig, varför kan jag inte bara tycka om när någon tycker om mig. 

Syrenen blommar och gör att hela gatan utanför mitt hus doftar skolavslutning, vita klänningar och föräldrar som bråkar i bilen utan aircon. Solen har precis gått upp, det är tyst som vanligt när jag går till jobbet. 

Muminpappan vände sig mot sin familj och sa, "jag tror vi klarar oss". "Naturligtvis klarar vi oss" svara Muminmamman, "jag sitter här och väntar på vårt nya hem, de är ba skurkar de går illa för". "Säg inte det" utbrast homsan, "jag känner skurkar som aldrig är med om nånting farligt". "Så tråkigt de stackarna måste ha" sa Muminmamman förvånad.

Vi har lagt en security deposit på ett nytt litet hus, om tre veckor flyttar vi. Jag känner mig som muminmamman, sitter här och väntar på mitt nya hem. Det är bara skurkar det går illa för och jag är ingen skurk, i alla fall inte längre. 

Magnoliaträdets knoppar utanför mitt sovrumsfönster har sakta börjat slå ut, himlen är rosa när jag vaknar. Mitt hjärta pickar ikapp med plusgraderna och min vilopuls ligger på över 100. Känns som att jag är på gränsen till att bryta ihop men klarar mig alltid. Jag är ett hormonal wreck, ett lipande monster men på något sätt är sekunderna efter tårar de bästa och mest äkta. Är rätt så nöjd ändå. Allting löser ju sig till slut.

Du är som rödvin i en kaffekopp. Som de första klunkarna av en gin och tonic på burk. En varm starköl i trädgården. 

10 jan
Hoppet kom med solen. Eller så kom solen med hoppet. Havet glittrar ikapp med Wilmas ögonlock. Allting är tyst. Det är sjukt hur allt kan bli förlåtet så fort årets första solsken når mina kinder. 

14 jan
Varje gång jag frågar honom efter tobak har han redan rullat en cigg till mig. Jag lägger handen på en annan killes lår och han sitter i soffan mittemot och stirrar. Jag vet inte vad han vill längre, vet inte om han behöver bekräftelse från mig lika mycket som jag behöver bekräftelse från honom. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte älskar det, men jag ljuger inte när jag säger att jag inte älskar honom längre. 

22 jan 
Har ångest större än mitt ego. Går till M&S och lägger huvudet mot dyra handdukar jag önskar jag kunde köpa. Som en klapp på kinden, en mjuk tröst till något som inte går att trösta. 

Det är ljust när jag går till stan strax efter fem. Restaurangerna gör sig redo för att öppna, ställer ut bord o stolar som om förra veckans minusgrader inte existerade. Det börjar bli vår. Vi går och ser Lady Bird på bio i samma lokal som har club nights på nedervåningen. Jag minns en gång när vi va där och han inte hade någon telefon men skrivit ner mitt nummer på en skrynklig lapp ifall vi skulle tappa bort varandra. Han skämdes över det men mitt hjärta slog volter. När filmen är slut kan jag inte sluta gråta. Promenerar runt i en timme innan jag kan gå hem, för rädd för att gå tillbaka och möta verkligheten. Verkligheten där jag har klippt samma frisyr som alla killar jag gillar och verkligheten där jag önskar att han fick mitt hjärta att slå volter igen. 

In bed 

Dricker espresso och äter macrons. Det låter fancy men köpte ett 12-pack för £4 på co-op som smakar kartong. Tänker på när vi var i Frankrike över en weekend, vi kändes kära. Jag tror aldrig vi var kära. 


At work 

Telefonen ringer tre gånger under åtta timmar. Ansiktsmasken jag köpte ska make my skin glow, lösningen till alla mina problem. Mitt finger glider över ansiktet lika lätt som bambi på hal is. 

2018 

- inte va bakis på jobbet (skrevs när jag var bakis på jobbet) 

- hormonspiral 

- counselling 

- påbörja ett manus 

- drick vatten 

- skincare routine 

- va snäll 

Var bor du för tillfället? 
I penthouse 1 i Dyke road Mansions, not as fancy as it sounds 

Var växte du upp? 
I ramabama also known as ramdala och jordens härligaste plats! Flyttade dit precis när jag fyllt tre och har inga andra minnen från när vi bodde i en läggis inne i stan. 

Vad gör du just nu? 
Jobbar! Som alltid! Började vid 6 imorse och personen som bestämde det ska halshuggas. 

Vilken egenskap är din sämsta?
I act before I think! Lider också av extreme fomo samt får svinäcklig ångest titt som tätt för tänker att mina kompisar i smyg hatar mig för jag är jordens värsta  

Vad är det mest extravaganta med ditt liv? 
Kanske att jag har ett Amex platinum cashback card? Att jag får äta pinnglass till middag om jag vill? 

När ljuger du? 
När mamma är orolig! När jag hånglar med killar jag inte gillar! 

Vad gillar du mest med ditt utseende? 
Mina händer och mina ben! That's why I'm always wearing mini mini because if you're blessed with good legs you gotta show 'em

Vilken person önskar du att du kunde äta middag med? 
To be honest just nu vill jag bara äta middag med min pappa. Och Harry styles. Tur jag får träffa honom snart. Pappa alltså, inte Harry (wish tho) 

Vilka ord eller fraser överanvänder du? 
Honey/hun till allt o alla, säger också FUCK ME alltid när nått går fel 

Vad ångrar du mest? 
Att jag act before I think...... 

Vilken talang önskar du att du hade? 
Önskar jag hade en talang i huvudtaget? Verkligen vad som helst? Stå på händer? Hjula? Rulla med tungan? 

Fyra kändisar du vill äta middag med?
Meryl Streep, Alexa Chung, Rihanna, Adwoa Aboah

Kändiskillar du crushar på? 
Harry Styles obv. Och Kalle Zackari Wahlström. 

Det är en fördröjning på allt jag gör och säger, det kan vara feber eller helgen när jag inte sov på 36 timmar. Har varit ångestfri i två veckor vilket är rekord. Går omkring på helspänn och väntar på bakslag, lyssnar på samma album som för två år sen när vi för första gången hamnade i samma sofa bed efter en all nighter. Det hände igen för en vecka sen och trots att hans hår är kortare nu och mitt blont kändes hans hand på min röv exakt likadan. Vill inte hamna i samma gamla mönster men jag saknar pirret, undrar om han tänker på mig som jag börjat tänka på honom. 

Sverige i november är iskallt men här finns det fortfarande kvar en hint av sensommarvärmen. Svettas i min nya jacka och suktar efter mulled wine och fingervantar. De har tänt julbelysningen, vi gick och drack öl efteråt. Önskar att jag aldrig behövde jobba. "Why does the toilets in spoons always smell the same" tänker jag när jag krånglar av mig byxorna jag satt på mig i hopp om att han kanske ska komma. Tänker på gången han took me to the arcade across the road och spelade upp alla mina mynt. Han försökte desperat vinna en one direction keyring men lyckades inte, jag minns fortfarande hur jag inte brydde mig ett skit om nyckelringen men att han tog min hand när vi sprang över gatan. 

Grinar hela vägen hem. Undrar om jag är ångestfri för att jag trycker bort alla känslor som känns. Är egentligen svinledsen men det funkar bra att låtsas. Går och lägger mig utan att säga godnatt, försöker läsa en bok men grinar lite till. Tänker att jag hatar mig själv men inser snabbt att jag inte gör det. Jag är viktigast och det kanske därför jag är så jävla ledsen. 

Ångest 12 september 

Är någon slags fantast när det kommer till lakan. Om det va rimligt att spendera £100 i månaden på lakan och örngott hade jag gjort det men jag lyckas alltid stoppa mig själv precis innan jag klickar på proceed payment. Det känns som att när jag var liten spenderade jag så mycket tid inne i lakanen. Jag har minnen av korta sekvenser inuti ljusa lakan, hur jag desperat försöker vända ett täcke som knölat ihop sig eller hamnat på tvären. Jag och mina syskon brukade alltid få somna till en film i mammas och pappas rum. När pappa bäddade ner oss tog han alltid tag i änden av täcket, lyfte upp det och släppte ner det så vi hamnade under. Minns fortfarande hur det kändes när täcket nådde ansiktet och allt blev mörkt för några sekunder. Luften mellan sängen, min lillebror, lillasyster, jag, och täcket. Kanske är det av nostalgiska skäl. Kanske är det av estetiska. Kanske jag bara älskar min säng. Killen jag dejtar köpte ett set linnélakan med örngott till mig i födelsedagspresent. Det är den dyraste presenten jag fått från någon jag inte är släkt med. Han sa "jag vet hur mycket du tjatat om dessa" och jag var tvungen att gömma händerna i ansiktet för att jag inte kunde se på honom. Efteråt skämtade han och sa att han förmodligen uppmuntrat till en sån dyr vana vilket är delvis sant men jag bryr mig inte. 

Det är soligt ute. Jag önskar att det regna så jag slapp flytta på mig. Har legat på golvet i en timme och stirrar upp i taket. Konstaterat att mitt rum behöver tre lager ny färg. Om jag hade haft ork hade jag gjort det själv men vad är meningen med att fixa något som ändå är temporärt. Allt här tycks vara temporärt. Jag hatar det.