försöker tänka ljust och positivt istället för mörkt och negativt samtidigt som jag packar väskan för fjärde året i rad till festivalen jag dedicerat mitt hjärta till. trots sorgen över att jag jobbar halva tiden pickar hjärtat snabbt och hårt när jag tänker på nätterna i neon och dagar i överflödig svett. bästisar och dans och alkohol och aaaaa jag kan inte tänka klart. 

 

 

nu ska jag bara försöka komma på ett sätt att hålla alla mina vita kläder hyfsat vita och inte tänka allt för mkt. bye xxxx

IGÅR efter prick en månads ont i magen-längtan fick jag ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN gosa med de två finaste liven i världen. 

när jag kom sprang hon hårt hårt hårt in i min famn och höll om mig i ett järngrepp tills jag sa "får jag se på dig" och inspekterade hennes tappade tänder och vilken färg hennes naglar var målade i.  

det nya fina älskade knyttet log och luktade så gott att jag aldrig ville släppa taget eller få henne att försvinna ur ögonvrån. 

 

 

 

och efter timmar av gos och skrik och bajsblöjor och kojbygge somnade den ena i vagnen och den andra på en luftmadrass efter att jag borstat tänder och flätat hår. kan skriva en hel roman om hur stor och stark min kärlek till dem två är och hur det knappt får plats i mitt lilla hjärta men jag slutar här. å blir helt pirrig i kroppen. 

jag läser långa inlägg om hur alla skönhetsideal borde dra åt helvete, ler och håller med fastän jag fem minuter innan granskat min kropp i spegeln och hatat mig själv. det är svårt att erkänna och svårt att gå tillbaka till en fjortonårings tankar, lika svårt som det är att faktiskt bara inte bry sig. vissa dagar kan jag krossa vem som helst. andra vill jag bara krossa mig själv. 

det är mycket som snurrar nu. och ännu mer som förträngs. tanken på att jag snart behöver packa ihop mina rum får det är värka i varenda del av kroppen och tanken på att lämna allt jag älskar här är den värsta jag kan tänka. men trots paniken som jag gömmer längst in i kroppen känns det för det mesta fantastiskt. det är min tid nu. jag kan göra vad jag vill och det är precis det jag ska. jag kan inte vänta längre på att någonting storslaget ska hända. 

mycket har hänt sen sist och kan sammanfattas såhär: 

"när bussen passerat rondellen breder sig ett hav av oändlig åker ut på båda sidorna om vägen. längst bort kan en skymta vildvuxen skog och om en tittar upp är himlen rosa och idyllen av den perfekta sommarkvällen är nästintill perfekt. innan vi nådde ramdala kändes staden som paris, fast tusen gånger lugnare och kanske var det för solen som var på väg ner eller röken på uteserveringen eller det faktum att jag precis gråtit mig röd till the fault in our stars på bio. jag läste boken i en lägenhet nära montmartre, grät de blommiga överkasten blöta och älskade allt. såklart. jag var precis som den poppiga klyschan jag drömde om som tonåring och som jag idag föraktar något så enormt. på väg hem säger jag något i stil med "är det nu vi ska börja älska våra liv" och bästisen bredvid svarar att livet suger. vilket det gör. ibland. men inte alltid för jag har kompisar som är obeskrivbara och underbara på ett sätt som får det att explodera i kroppen och en familj som är helknasig och knäpp och fantastisk och ett jobb som inte är mellan nio och fem utan snarare mellan sju och elva. ibland är det spännande som när vi snor sockerbetor på åkern och äter färgsprakande middagar och dricker vin direkt ur flaskan samtidigt som vi beundrar solnedgången. jag vill aldrig att klockan ska bli mer. jag vill aldrig att solen ska gå ner." 

just nu ösregnar det. imorgon vill jag ha sol och på torsdag vill jag att allting ska kännas lika bra som det gjorde kl 04 den åttonde juni. 

jag antar att det är nu det kommer. inlägget om den stora studenten och konserten och dagar i stockholm och livet efter det. låt mig börja. 

från champagnefrukosten till lunchen och aulan och utspringet grät jag. konstant fulgråt och röda ögon och lycka blandat med sorg i varenda vrå av min kropp. ovanstånde bild och följande är tagna av bella som så fint dokumenterade en del av dagen, tack!!! 

det ösregnade, blixtrade, haglade (???) och var svinkallt men på flaket blev det sol och vi shakade ass till my humps och beyonce. 

i matsalen på lunchen delades det ut diplom till ett viss antal kids och jag var en av dom. "törnströmskas gråterska - renovering av vattenskada pågår". grät när jag fick det :') 

efter kramar med klassisarna åkte jag hem och möttes av världens finaste fest!!!! 

 

 

 

 

 

 

 

 

alla mina bästa personer var där och vi åt så jävla god mat som pappa hade lagat (lovar att vi en dag öppnar restaurang ihop) och jag fick så mycket kärlek att jag var tvungen att gå iväg och gråta då och då. kunde inte önskat något bättre. 

och här är mamma. min finaste människa som jag vet skulle sälja sin själ för min skull. tack för att du finns och är världens bästa *gråter* 

och tack till er älskade klassisar ni är det gulligaste jag vet. gu vad mycket tack det blev till människor jag vet inte ens läser….. men antar att det är cool och om ni råkar ramla in här någon gång så kan ni i alla fall få veta hur jag känner. 

dagen efter den stora dagen tog jag flyget 08.40 till stockholm för att se the boys of my life och ni förstår inte. inte ens jag själv förstår. jag tog pärlan under armen och vi trängde oss fram till kravallstaketet och när konfettin exploderade gjorde jag det med. det bästa kanske var att jag ÄNTLIGEN kunde få skrika med all min kraft utan att någon dum jävel på fest avbryter med musik som inte går att dansa till. det var två timmars total njutning och när jag vaknade upp i alicias säng dagen efter kändes det lite som att allting kanske fixar sig ändå. om jag hade kunnat ladda upp videos hade jag visat er minst 50 stycken men ville bara visa hur nära vi var. hur nära dom var. 

i hopp om att kunna återhämta mig efter en kaotisk vecka stannade jag i sthlm och hos alicia några dagar. varje dag åt vi surdegsmackor med avokado, jordnötssmör och banan. äter aldrig så bra frukost som med henne<3

i och med student fick jag äntligen en ny phony med extremt bra kamera så nu känner jag äntligen potential för min instagram. här är min vapendragare i NK:s fancy rulltrappa. favoritsysselsättning är att åka till deras barnavdelning och vilja köpa prick allt. 

 

 

mest gled vi runt, äventyrade, åt goda frukostar och sista kvällen innan jag skulle åka hängde vi på cool klubb och dansade med karlskroniter och gollum i svart luva. sen flög jag hem och saknade henne redan första kvällen hemma. 

och hemma fick jag vara typ tjugo minuter innan jag åkte till jobbet och slet som ett djur. alicia har fått mig att bli en sådan som alltid bär omkring på en vattenflaska. kolla hur fint den matchar<3333

 

 

ja och såhär kul är min insta nu för tin. det är så kul med en ny mobil hi hi hi hihi. 

jag antar väl att vi avslutar detta fantastiska inlägg med att visa instabilder från midsommar. det firades med krans, extremt matchande outfit, lunch hos jules och sen fest i älskade ramdala. när vi gick hem vid fyra var himlen rosa, solen på vägg upp och åkern dimmig. snodde pioner som vanligt. 

och så var det slut. hjärtat gör ont men trots det känns livet helt okej bra. förutom att handen som snabbt men försiktigt strök över min rygg igårnatt kan sticka som tusen knivar såhär dagen efter. ugh tips från coachen, börja aldrig tycka om någon mer än normalt.

den hemliga förälskelsen som dog för ett år sen har letat sig upp ur jorden och vaknat till liv igen. fast nu är den mer hemlig och mer förbjuden och för att inte gå under förtränger jag. allt. vi är här igen. värsta tiden i mitt liv. syrener och den blomstertid får mitt hjärta att gå i kras lika mycket som händer på insidan av mitt lår. den vita mössan ligger prydligt på hyllan och klänningen hänger struken på väggen. om en vecka exploderar det. 

 

det gör väl allt förr eller senare.