tisdag 10 juli 2018

vet inte riktigt varför jag känner att jag vill skriva om igår, men det var som att kroppen äntligen bara... slappna av. jag var at peace, så tacksam att jag va tvungen att säga "guys, I'm so fucking happy right now" en gång i kvarten. man märker hur ens prioriteringar ändras i takt med åldern, hur stolt jag blir när jag bygger ihop min nya säng från ikea helt själv eller hur billigt det är med cherries, brie och ägg på lidl som ligger tio minuter bort från oss. lydia lagar mac n cheese med butternut sqaush till middag, alex springer till hartleys mittemot och köper vin. vi firar hans nya jobb, våra utemöbler och att värmen är kvar och inte har några planer på att försvinna. jag önskar alla dagar kunde vara som igår, at peace. ingen ångest, ingen oro, bara cigg i underkläderna för att grannarna inte är hemma och hopp om att nu fan äntligen är allt som jag vill att det ska vara. 

tisdag 3 juli 2018

20 juni
Jag springer hem på lunchen för att jag kan. Passerar nice n naughty, floristen med fikonträd för £49.50 och den där lilla corner shopen som staplar frukt och grönsaker utanför vilket gör att det känns mer som Spanien än gråa England. Vi bor bara en gata ner från havet nu, när det är sol är vattnet turkost. Jag äter pasta med smör för att jag har minus på kontot och drömmer om att köpa stora blombuketter och lyxigt rödvin när jag får lön. Jag är trött men jag är också glad. 

25 juni
Jag är trött och jag är inte glad. Jag har ångest större än havet, det är turkost i solen. Duschar i en timme. Försöker andas men det är svårt när rummet fylls av ånga från det brännande vattnet, tänker att jag borde sluta duscha så varmt. Varför ska det alltid krävas att någon slutar vara intresserad för att jag ska börja bry mig, varför kan jag inte bara tycka om när någon tycker om mig. 

fredag 25 maj 2018

Syrenen blommar och gör att hela gatan utanför mitt hus doftar skolavslutning, vita klänningar och föräldrar som bråkar i bilen utan aircon. Solen har precis gått upp, det är tyst som vanligt när jag går till jobbet. 

Muminpappan vände sig mot sin familj och sa, "jag tror vi klarar oss". "Naturligtvis klarar vi oss" svara Muminmamman, "jag sitter här och väntar på vårt nya hem, de är ba skurkar de går illa för". "Säg inte det" utbrast homsan, "jag känner skurkar som aldrig är med om nånting farligt". "Så tråkigt de stackarna måste ha" sa Muminmamman förvånad.

Vi har lagt en security deposit på ett nytt litet hus, om tre veckor flyttar vi. Jag känner mig som muminmamman, sitter här och väntar på mitt nya hem. Det är bara skurkar det går illa för och jag är ingen skurk, i alla fall inte längre. 

onsdag 4 april 2018

Magnoliaträdets knoppar utanför mitt sovrumsfönster har sakta börjat slå ut, himlen är rosa när jag vaknar. Mitt hjärta pickar ikapp med plusgraderna och min vilopuls ligger på över 100. Känns som att jag är på gränsen till att bryta ihop men klarar mig alltid. Jag är ett hormonal wreck, ett lipande monster men på något sätt är sekunderna efter tårar de bästa och mest äkta. Är rätt så nöjd ändå. Allting löser ju sig till slut.

onsdag 21 mars 2018

Du är som rödvin i en kaffekopp. Som de första klunkarna av en gin och tonic på burk. En varm starköl i trädgården.