torsdag 30 maj 2013

igår trillade jag pang boom crash och pladask rakt ner i asfalten. kom hem gråtandes till mormor och mamma som plåstrade och tröstade och gav mig kopiösa mängder med pinnglass. kände mig som ett barn men tänker att det är okej för slår mig aldrig (inte så att det syns i alla fall) och idag gör det så ont att jag inte ens kan sträcka ut armen helt. men antar att det också är okej för skolan är slut om fem små dagar och två rätt stora uppgifter och om en vecka prick åker jag till mina drömmarnas stad för att se mina drömmars man för första gången på nästan två år 

måndag 27 maj 2013


fick mail om att den här kollektionen släpps på tisdag (IMORGON GU TIDEN GÅR SÅ FORT NÄR MAN HAR SKITTRÅKIGT) så bestämde bums efter att jag sett den här filmen att jag faktiskt måste unna mig något i skolavslutningspresent (har en tendens att belöna mig själv med saker som jag inte egentligen förtjänar, men köper ju aldrig något dyrt så vafän) puss och kram

söndag 26 maj 2013

ja. så här blir det när skolhelvetet pressar in sina smutsiga naglar i min hud och håller mig i ett grepp som nästintill är omöjligt att bryta sig loss från. det finns inte så mycket tid till annat än att försöka fånga varje ledig minut med kompisarna som tar studenten om två veckor och lägga sina allra sista pengar på folle och glass för fjärde dagen i rad och ta kvällspromenader med världens bästa granne och gå på temafest och springa barfota mitt i natten utan att frysa det minsta lilla. då går det inte att dokumentera annat än med insta och dagboken är tom sen den femte och det känns som om maj är månaden som är den mest levande hittills. trots regnet som öser ner utanför och ett x antal skoluppgifter som ska vara inlämnade nästa vecka och trots att jag inte hånglar i någon annans säng som för prick ett år sen.

leo som gatsby + glitter = död linne  

söndag 19 maj 2013

onsdag 15 maj 2013

mitt i all frustration och tårar och ilska över vårt förbannade samhälle och vår förbannade våldtäktskultur, försöker jag tänka på något mindre för att inte gå sönder helt och hållet. som att spara ut luggen till exempel och hur jag vill att det ska se ut. helst vill jag att håret ska vara precis lika långt med svallande lockar och chokladbruna toppar och med kanske någon fläta ibland och sen en massa hårspännen. och lite uppsnurrat kanske.  

1 2 3 4 5 6 

söndag 12 maj 2013

SUNday med min bästa pärla och materiell lycka och den där pappan som kan få mig att skratta så mycket att jag kissar ner mig (sen kan vi ju bara förtränga det osoliga som pluggångest och huvudvärk och avundsjuka) 
oroliga kompisar bredvid och förtvivlade föräldrar i telefonen gör att jag gråter på gatan. trillar ihop och ner på asfalten och helvetes jävla fan men det löste ju sig till slut. för ni vet yolo tänk vad fantastiskt det är att leva carpe diem OCH MAN MÅSTE FÖR FAN PRIORITERA 
"jag väntar bara på att du ska ringa mig gråtandes och berätta om leo" 

ja för om jag hade fått bestämma hade det varit 96 eller 66 och oavsett vad skulle jag haft blå ögonskugga och lite för korta klänningar och vi skulle hångla varje vaken stund. 

med luggen uppsatt i turkost glitter ser jag ut som elva men det är varken sött på ett swag gangster gay eller artigt sätt så jag lämnar bunkern och irrar mig vilse på gator jag borde kunna i vilket tillstånd som helst. och istället för att bada i poolen dagen efter somnar jag med kläderna på och vaknar sent fast jag egentligen inte orkar vakna alls. 

trötthet denna konstanta trötthet vad ska det bli av dig hej ja vad ska det bli av mig. 

onsdag 8 maj 2013

ja men helst av allt hade jag ju velat bo i ett hus i pastell med rosor i trädgården och leo i den hjärtformade poolen på baksidan. 
sourcre: tumblr

tisdag 7 maj 2013

 
hur ska jag någonsin kunna ta tag i mitt liv när det är så varmt att man kan sitta ute i princip ingenting på sig. vågar inte riktigt tro att det är på riktigt för hade nästan glömt bort hur det var att gå omkring halvnaken på altanen eller att ta av sig jackan i parken på väg till bussen för att kinderna blev för rosiga av värmen. och jag som inte ens velat visa mina kropp på sex himla år för att vara tolv, liten, osäker och fast besluten om att vara vit som snö var det enda som gällde fram tills nu. sex år av skugga och svarta jeans är förbi och helst av allt vill jag bara lyfta mig själv till skyarna för att jag vet så mycket bättre än just skugga och svarta jeans i 30 graders värme. och så klart att femton glassar är tusen gånger bättre än en endaste och att brunbrända knän axlar kinder är det bästa man kan ha. 

söndag 5 maj 2013

kan vi snälla prata om det här med att sitta barfota i gräset och låta dagens sista solstrålar slicka mina torra och vinterbleka kinder och för ett ögonblick bara andas in det jag för några månader sedan trodde var omöjligt. ÅH du sköna maj jag hoppas att du är lika snäll som för ett år sen. 

fredag 3 maj 2013

mjuka strumpor och fula byxor men det är okej trots att klockan är 22.30 en fredag och inombords gråter jag lite (men bara lite) för att bästisarna har mösspåtagning och dricker öl och golvet på mitt rum är fullt av chipssmulor. imorgon blir en bra dag, och dagen efter det med. och alla andra dagar också för den delen. 

"Tonight we’re off to the mall to hunt for babes. Dawn says if she falls in love at the mall, she’ll go out to the pit. “And leave me hanging by the fountain,” I scream.
“No,” she says, plugging in her crimping iron. “There’ll be a babe for you, too. We’ll find two babes and fall in love and make them take us to the pit.”"

torsdag 2 maj 2013



idag belönade jag mig själv (efter att ha pluggat i hundratals år) med att kolla på rosemary's baby och jag DOG över hela mia farrows uppenbarelse. satt och gapade HELA filmen och efteråt tog jag cirka hundra screenshots för att försöka föreviga hennes fräknar och smala axlar och fina öron och ljuva ansikte och HENNES KLÄDER holy macarony. blev helt tagen och slutet var så spännande att jag hoppade nervöst upp och ner. se den, mest för mias skull men annars också för tro mig ni kommer inte vilja annat än att leva i en paradvåning i new york på sextiotalet trots obehagliga grannar.