Ångest 12 september 

Är någon slags fantast när det kommer till lakan. Om det va rimligt att spendera £100 i månaden på lakan och örngott hade jag gjort det men jag lyckas alltid stoppa mig själv precis innan jag klickar på proceed payment. Det känns som att när jag var liten spenderade jag så mycket tid inne i lakanen. Jag har minnen av korta sekvenser inuti ljusa lakan, hur jag desperat försöker vända ett täcke som knölat ihop sig eller hamnat på tvären. Jag och mina syskon brukade alltid få somna till en film i mammas och pappas rum. När pappa bäddade ner oss tog han alltid tag i änden av täcket, lyfte upp det och släppte ner det så vi hamnade under. Minns fortfarande hur det kändes när täcket nådde ansiktet och allt blev mörkt för några sekunder. Luften mellan sängen, min lillebror, lillasyster, jag, och täcket. Kanske är det av nostalgiska skäl. Kanske är det av estetiska. Kanske jag bara älskar min säng. Killen jag dejtar köpte ett set linnélakan med örngott till mig i födelsedagspresent. Det är den dyraste presenten jag fått från någon jag inte är släkt med. Han sa "jag vet hur mycket du tjatat om dessa" och jag var tvungen att gömma händerna i ansiktet för att jag inte kunde se på honom. Efteråt skämtade han och sa att han förmodligen uppmuntrat till en sån dyr vana vilket är delvis sant men jag bryr mig inte. 

Det är soligt ute. Jag önskar att det regna så jag slapp flytta på mig. Har legat på golvet i en timme och stirrar upp i taket. Konstaterat att mitt rum behöver tre lager ny färg. Om jag hade haft ork hade jag gjort det själv men vad är meningen med att fixa något som ändå är temporärt. Allt här tycks vara temporärt. Jag hatar det.