Jag är bara SÅ KÄR att jag inte kan skriva något ordentligt om det. Allt känns fjuttigt. Vill slita ut mina inälvor när jag ser honom på gatan och han stannar upp i två sekunder innan han dramatiskt slänger skateboarden i diket, springer mot mig och lyfter upp mig lika klyschigt som i vilken jävla disneyfilm eller romantisk komedi som helst och sen kysser varenda millimeter av mitt ansikte. Vill sitta i knäet hela tiden. Hångla varje sekund. Vill inte ens hålla handen för att det blir liksom ett för långt avstånd mellan våra kroppar så måste gå med min arm runt hans midja helst 24/7. Det är så löjligt att jag knappt vågar erkänna men det är sant. IF SOMEONE CUT ME OPEN I WOULD BLEED HIS NAME. Skulle också lägga mig raklång på gatan och vänta tills jag blev överkörd eller kasta mig från en klippa om han inte älskade mig tillbaka. Tur att han gör det. Tur att han smsar mig så fort vi sagt hejdå. Tur att han är världens snällaste gulleplutt. Tur att han är så snygg o sexig o får mig skratta högt o fult. Tur att jag släpade mitt non existing ass till det där tönt-giget en torsdag i september för annars hade livet fortsatt vara tråkigt o grått. Nu är allt i glittrigt som på film.