hoppas ni får en god natt önskar mig och clementinen 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

och så kom den där dagen vi alla längtat och planerat och peppat och väntat på i månader. igår var det tid för glittrig artonårsfest för världens bästa kajsa och inga i världens bästa festhus. vet inte ens vad jag ska skriva för att få er att förstå hur fantastisk denna kväll var och hur mycket min kropp värker nu såhär dagen efter för allt dansande och pussande och kramande och attackskrattningar. var bara så lycklig exakt precis hela tiden att jag nästan trodde att min kropp skulle gå i miljontals bitar. bara älskar att vara omgiven av bästisar hela tiden. 

 
det händer ingenting. som vanligt. jag somnar tidigt men vaknar alldeles för sent. jag färgar håret i en färg jag kallar bajs blandat med räv och gråter sedan i timmar över resultatet. jag köper en fuskpäls i hopp om att inte frysa i vinter. målar naglarna i samma jävla glitter och tänker att om man ändå vore en tonårshäxa kanske livet hade varit lite intressant. vill aldrig bli stor. vill aldrig sluta vara sjutton.

 

 

nu är jag hemma i mitt rum i huset i staden som alltid sover och som jag inte alls tycker särskilt mycket om. lite så här har veckan med skräckfilmsbarnet sett ut (skyller mitt extremt dåliga fotande på att jag har haft fullt upp med att LEVA OCH ANDAS STOCKHOLMSLUFT). mest har vi åkt tunnelbana och fikat och dansat och gått i ösregn och spenderat allahelgonaeftermiddagen med spöken och somnat till alice i underlandet och ätit glass varje dag och trösttittat på amelie istället för att gå på halloweenfest och skrattat och pussats och kramats och gosat och allt som är värt att göra. 

så helt plötsligt blev det söndag och på bussen hem trodde jag att jag skulle dö dö dö för inte alls ville jag komma hem till 30 kronors nattbuss och till människor jag inte alls tål. klarar liksom inte av detta jävla mönster jag har hamnat i med samma människor på samma fester v a r e n d a j ä v l a h e l g. behöver spänning och äventyr och nya ansikten att utforska och okända namn att lägga på minnet. behöver en stad där det existerar mer än sju rulltrappor och där man inte behöver vänta på bussen i en evighet och där söndagarna är levande. där allt och alla är levande. där jag är levande. ge mig något som tar mig någonstans liksom. var som helst. jag orkar bara inte vara kvar här och vandra samma gator jag gjort i sjutton förbannade år.