det hjälper inte att skratta och tindra med ögonen och slänga med håret och le sitt allra gulligaste leende så istället gråter jag fastän jag lovade mig själv att inte göra det. för det är bara mesar som gråter och jag är ingen mes. jag är högst upp på modighetsstegen och för ett litet tag trodde jag aldrig att jag kunde trilla ner. 

"little alice fell 

d 
   o 
       w 
           n 

    the hole" 

men jag heter ju inte alice och jag föll inte ner i ett hål men det spelar ändå ingen roll. det spelar ingen som helst roll för ner trillade jag och jag är osäker på om jag någonsin kommer så högt upp igen.