jag tycks aldrig vara tillfredsställd men för första gången på veckor var allt i harmoni. fem dagar o sex nätter i en stad jag blev kär i vid första anblick. kullar, pastelliga hus och öppet hav. heltäckningsmattor, egenrullade cigg och tesco everyday value vodka. one direction i varje hörn och 7 timmars cricket mitt ut i ingenstans. jag var hemma. jag var hemma utan 3G och jag var hemma utan att en endaste bit av hemma var med mig.
första dagen blev jag kär. det var sommar ute, hotellet var perfekt för mig och promenaden in till stan efter någon timmes återhämtning var sagolik. jag gick loss på tesco. vi blev fulla. sprang omkring. beundrade det indiska palatset och innan vi tre somnade tillsammans på en madrass på golvet wi-fi:ade vi i pavillion.
andra dagen var den enda som var någorlunda stillsam. vintage och en drömgodisaffär innan inky gick till jobbet och jag och lisa fortsatte att scanna primark på 1D-prylar. sen gick vi till mitt hotell, kollade på this is us och åt one direction mini biscuits. somnade lugnt och tryggt ensam.
på fredagen strosade jag och inky omkring inne i stan i princip hela dagen. åt god mat och glass och väntade bara på att klockan skulle bli öl i parken innan hemmafest hos lisa och lina. där drack vi rödvin ur kopp, gömde oss i badkaret och lyssnade på svensk pop innan vi tog en taxi till hove och hängde hos deras kompisar. tog en timme att hitta hem därifrån men på vägen pekade vi ut hus vi ville bo i och åt på subway. somnade kl 6 i min hotellsäng.
dagen efter var vi bakis och åt frukost en bit bort kl tre. sen gick vi skilda håll och möttes upp på tesco för mat och alkohol-konsumtion. lagade SÅ GOD halloumisallad till ett avsnitt av my mad fat diary och sen började vi om. förfest och på puben blev lisa och jag inbjudna till ett private 30-årskalas på våningen över. vi fick vin och snodde drink innan vi gick på hemmafest och sen vinglade hem tillsammans.
på söndagen var det cricketmatch vilket vi alla kanske hade glömt bort lite halvt, så en kvart innan vi skulle åka flyger vi upp och springer allt vi kan genom halva stan för att hinna med bilen som tar oss till den engelska landsbygden. vi va extremt bakis och jag förstod inte ett piss av reglerna. matchen höll på i kanske sju timmar och jag gnällde efter internet, men med öl och mat i magen kändes det lite bättre. det var sommarens sista dag. stekhett och fanns knappt någon skugga. det enda vi riktigt gjorde där var att snacka svenska om alla runtomkring oss, vilket var kanske max tio pers…. det tog ett tag för mig att förstå hur man kan vilja spendera sin söndag mitt i ingenstans och kolla på en så sjukt oseriös och komplicerad sport, men kan absolut vänja mig vid att ha det som söndagsaktivitet när jag någon gång gifter mig med en britt. eftersom det var säsongsavslutning drog alla till en pub i närheten efteråt och vi fick öl och applåder för att vi hade varit och stöttat. åkte hem och somnade på två sekunder.
min sista hela dag spenderades i london efter att vi vilat ordentligt. vi hann inte med så mycket alls egentligen mer än att köpa en kappa och tidning jag spanat på i år. bästa med dagen var att träffa maya och anna som flyttade dit för ett tag sen. vi drack öl på ett mysigt ställe och promenerande sen omkring i brick lane innan vi tog tåget hem igen. "hem". väl "hemma" köpte vi sushi och gick till lisa och lina för att kramas hejdå.
och imorse ringde klockan på fem. det var till och med fint när det var mörkt och kallt och jag var trött och gick vilse. sov på tåget. sov på flygplatsen. sov på flyget. sov på tåget igen men är ändå fortfarande trött. jag ville inte hem. det kändes i hela mig att jag skulle dö så fort jag klev av planet i köpenhamn men jag åkte ändå. just nu känns det väl rätt skönt att ha en mamma som skämmer bort en och tusen syskon som låter, men om några dagar kommer det göra ont. förhoppningsvis flyttar jag dit i november. med ett körkort och ingen returbiljett bokad.
