det var prick en vecka sen vi sågs när han kysste mig hejdå och jag grät hela vägen hem till edge of seventeen på högsta volym i mina trasiga hörlurar. tidigt morgonen efter satte jag mig på tåget till gatwick och nu ligger jag i min systers säng i lilla sverige. imorgon är det en vecka kvar tills jag kommer hem och jag vet att jag borde göra något annat än att räkna timmar minuter sekunder tills jag landar i hans armar men rastlösheten går inte att kontrollera och längtan är för stor. sverige är fint. här finns pappa och mamma. alla syskon. mormors mat och kompisar som också är hemma över jul. jag borde njuta av ledigheten, lugnet och tystnaden men så fort ingenting händer märker jag hur ångesten långsamt börjar sprida sig i kroppen och till slut är den överallt. hjälper inte att jag gråter. hjälper inte att jag röker ett helt paket cigg. hjälper inte att planera dagarna i minsta detalj. framåt kvällen och natten är det alltid samma. jag undrar vad han gör och hur han mår. om han hånglar med någon annan eller om han bara tänker på mig. det var inte meningen att det skulle bli såhär men hans hår är ju så himla fint och mjukt och hans ögonfransar kastar skuggor över hans kinder och hans armar är så långa och hans famn så trygg att det inte kan hjälpas. 

minst en gång om dagen har jag en stor klump i magen och minst en gång om dagen försvinner den. han skriver och frågar hur jag mår. vad jag gör. om sverige är kallt och om mitt hus är vitt och fyllt med ikea-möbler (det är det). han berättar om sin dag och om filmer han sett. om hur full han blev i lördags och om jobbet han sökt. även fast jag inte alls vet vad han och jag har (because are we friends or are we mooooore???) klappar hjärtat i hundranitti så fort jag tänker på honom och så fort jag har på mig hans tröja jag snott med mig utan att fråga om lov. efter en flaska vin skriver jag att jag saknar honom och han svarar att han saknar mig med. jag vet att det är jul och att jag borde vilja vara hemma men HUR!!??? hur kan man vilja va hemma i tråkiga sugiga sämsta kna när han finns i bästa spännande roliga btown? HUR? jag vet att jag lovat mig själv att det inte finns plats i mitt liv för nån annan snubbe än harry styles men det är ju så skönt att sova i hans säng och att kunna prata med honom utan att behöva vara nervös. det gör mig så glad att han kysser mig in public när vi är kalasfulla och att han svarar "i don't care" när jag påpekar hur knäppt det är. han har gjort december till the finest och jag hoppas att det fortsätter så, men långsamt och försiktigt. jag orkar inte få hjärtat krossat i tusen bitar igen.