det är fredag och efter en grabbig spelning på en sunkpub går vi hem och har fest på åtta pers som vanligt. lydia o jag dansar till work hela kvällen. oftast saknar jag att ha ett ordentligt tjejgäng, men eftersom vi alltid är de som låter mest, dansar mest och dricker mest känns det som så mycket girl power ändå fastän det bara är vi två och the boys. vi crashar grannens fest. s och jag tränger in oss på toaletten för att hångla. han säger att jag är fin och vi är inte sura på varandra en endaste gång under hela kvällen. tidigt morgonen efter ringer jag in sjuk och stannar i sängen med honom hela dagen. han håller om mig på ett sätt som inte hänt på flera veckor och jag vågar tänka att det kanske kommer bli bättre nu. det börjar bli ljusare ute. och förhoppningsvis ljusare med oss också.
annars känner jag mig rätt så ensam. särskilt på vardagarna. saknar min familj så det gör ont. saknar att hänga i pärlans rum och snacka skit, sminka oss och lyssna på one direction. saknar mina bästisar. saknar att festa ihop. saknar att bara hänga utan krav. saknar att ha någon som vet exakt hur jag är och när någonting är fel så att jag själv slipper prata om det. i torsdags när det var kris ringde jag mamma och grät i två timmar. snackade skit om killar och hon sa att jag var coolaste hon vet.
- mamma jag är den töntigaste på planeten
- ja men i så fall är du den coolaste tönten på planeten
tisdag 16 februari 2016
den 15 oktober skrev jag i min dagbok: hängt massa med S på senaste, han är så fin och bra. i lördags sa han att han älskade mig (som kompis) och att vi klart ska fortsätta hänga även när lisa och inga inte är här.
17 oktober hamnade jag i hans säng och sen dess är han den enda jag tänker på även om han är en himla skruttig puckosnubbe som förtjänar stryk fem av veckans sju dagar.
jag har försökt skriva ner mina känslor kring ALLT som händer just men det går inte. innan januari övergick till februari skrev jag det här på min femton minuters-break på jobbet efter tusen koppar instant coffee:
det är så enkelt att vara efterklok, att tänka på allt man inte skulle sagt eller inte skulle gjort först när det är för sent. lisa och inga har flyttat härifrån nu och jag ångrar varje sekund att jag varit en pissig kompis de senaste veckorna. gråter ner i kaffet och försöker tänka på sånt som är bra och kul. som min nya FINA lägenhet och mitt nya BRA jobb på amex och på kompisarna som kramar och torkar tårar. på killen jag vill va ihop med. på att det snart är februari och efter det mars och efter det vår. men just nu tynger det negativa ner allt det positiva och gör att jag bara stressar runt. är trött. jämt o ständigt. mitt hår är torrt och trillar av och jag har aldrig tid att prata med någon hemma i sverige. har knappt ens tid att prata med någon hemma i lägenheten för det känns som att jag aldrig är där. livet är fint och det känns att det kommer bli bra om jag bara låter det ta lite tid men det går inte att tänka på summertime and butterflies när mina två bästa kompisar som jag delat säng med i över ett år inte längre är här.
januari kändes som ett helt år och va en pissig jävla månad. och jag va en pissig jävla person. men så fort det blev februari bestämde jag mig för att bara vara glad istället för ledsen och än så länge funkar det fint. hanna och jag peppar varandra till det mesta och hon ger mig så mycket inspiration, är som en varm sol i kalla februari och får mig att skratta tills jag gråter. vårt motto 2016 är att vara snälla men rättvisa och även om det kanske är tänkt att vara snälla mot andra känner jag att det också är så jävla viktigt att börja va snäll och rättvis mot mig själv.
även fast allt kanske inte är tip top känner jag mig ändå stabil och trygg i det mesta just nu vilket inte har hänt på hur länge som helst. har en lägenhet som är döfin och kollegor som får mig att skratta, ett jobb jag trivs med och som också betalar mig så pass bra att jag inte behöver ha dåligt samvete över att jag äter dyr brunch på mina lediga måndagar eller köper tusen öl varje fredag efter jobbet. kompisar som faktiskt vill hänga med mig trots att inga och lisa inte längre är här. en varm och spinkig kropp att hålla om på helgerna (även fast jag önskar det kunde vara hela tiden)
"älska mycket. var ärlig. knulla jämt. var rak. behåll lugnet. bryt mönster. älta icke. jämför inte. skäms inte. var snäll."
hörs snart. xxx
17 oktober hamnade jag i hans säng och sen dess är han den enda jag tänker på även om han är en himla skruttig puckosnubbe som förtjänar stryk fem av veckans sju dagar.
jag har försökt skriva ner mina känslor kring ALLT som händer just men det går inte. innan januari övergick till februari skrev jag det här på min femton minuters-break på jobbet efter tusen koppar instant coffee:
det är så enkelt att vara efterklok, att tänka på allt man inte skulle sagt eller inte skulle gjort först när det är för sent. lisa och inga har flyttat härifrån nu och jag ångrar varje sekund att jag varit en pissig kompis de senaste veckorna. gråter ner i kaffet och försöker tänka på sånt som är bra och kul. som min nya FINA lägenhet och mitt nya BRA jobb på amex och på kompisarna som kramar och torkar tårar. på killen jag vill va ihop med. på att det snart är februari och efter det mars och efter det vår. men just nu tynger det negativa ner allt det positiva och gör att jag bara stressar runt. är trött. jämt o ständigt. mitt hår är torrt och trillar av och jag har aldrig tid att prata med någon hemma i sverige. har knappt ens tid att prata med någon hemma i lägenheten för det känns som att jag aldrig är där. livet är fint och det känns att det kommer bli bra om jag bara låter det ta lite tid men det går inte att tänka på summertime and butterflies när mina två bästa kompisar som jag delat säng med i över ett år inte längre är här.
januari kändes som ett helt år och va en pissig jävla månad. och jag va en pissig jävla person. men så fort det blev februari bestämde jag mig för att bara vara glad istället för ledsen och än så länge funkar det fint. hanna och jag peppar varandra till det mesta och hon ger mig så mycket inspiration, är som en varm sol i kalla februari och får mig att skratta tills jag gråter. vårt motto 2016 är att vara snälla men rättvisa och även om det kanske är tänkt att vara snälla mot andra känner jag att det också är så jävla viktigt att börja va snäll och rättvis mot mig själv.
även fast allt kanske inte är tip top känner jag mig ändå stabil och trygg i det mesta just nu vilket inte har hänt på hur länge som helst. har en lägenhet som är döfin och kollegor som får mig att skratta, ett jobb jag trivs med och som också betalar mig så pass bra att jag inte behöver ha dåligt samvete över att jag äter dyr brunch på mina lediga måndagar eller köper tusen öl varje fredag efter jobbet. kompisar som faktiskt vill hänga med mig trots att inga och lisa inte längre är här. en varm och spinkig kropp att hålla om på helgerna (även fast jag önskar det kunde vara hela tiden)
"älska mycket. var ärlig. knulla jämt. var rak. behåll lugnet. bryt mönster. älta icke. jämför inte. skäms inte. var snäll."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)