det är fredag och efter en grabbig spelning på en sunkpub går vi hem och har fest på åtta pers som vanligt. lydia o jag dansar till work hela kvällen. oftast saknar jag att ha ett ordentligt tjejgäng, men eftersom vi alltid är de som låter mest, dansar mest och dricker mest känns det som så mycket girl power ändå fastän det bara är vi två och the boys. vi crashar grannens fest. s och jag tränger in oss på toaletten för att hångla. han säger att jag är fin och vi är inte sura på varandra en endaste gång under hela kvällen. tidigt morgonen efter ringer jag in sjuk och stannar i sängen med honom hela dagen. han håller om mig på ett sätt som inte hänt på flera veckor och jag vågar tänka att det kanske kommer bli bättre nu. det börjar bli ljusare ute. och förhoppningsvis ljusare med oss också. 

annars känner jag mig rätt så ensam. särskilt på vardagarna. saknar min familj så det gör ont. saknar att hänga i pärlans rum och snacka skit, sminka oss och lyssna på one direction. saknar mina bästisar. saknar att festa ihop. saknar att bara hänga utan krav. saknar att ha någon som vet exakt hur jag är och när någonting är fel så att jag själv slipper prata om det. i torsdags när det var kris ringde jag mamma och grät i två timmar. snackade skit om killar och hon sa att jag var coolaste hon vet. 

- mamma jag är den töntigaste på planeten 
- ja men i så fall är du den coolaste tönten på planeten