lördag 9 april 2016

onsdag klockan 4

hanna skriver på lync och frågar om jag är på riktigt. svarar att jag nog är nått himla hittepå. jävlig och dan. finns bara för att ställa till med problem. ett litet moln av drama trots att drama är det sista jag vill ha.

min biggest flaw: agerar innan jag tänker

väntar bara på att någon på jobbet ska få reda på vilket litet kiddo jag egentligen är och kasta ut mig bums. kommer liksom dit och lajvar vuxen som att jag hade koll på mitt liv och vad jag gör. i verkligheten är jag bara hopplös. fast när jag tänker efter är det väl ingen som riktigt har sin shit together. bara det att med min skit hade man kunnat göra en serie på netflix med mer än bara en säsong. den hade kunnat heta ”dumpad, på sms” för det är precis det jag är. dumpad. på sms. kanske helt okej att vara jävlig ändå.

försöker timea in så att jag är i området där han jobbar runt tiderna han börjar/slutar. jag vet inte ens om han jobbar kvar där längre. det värsta jag kan tänka mig är att springa in i honom på gatan men det är också det enda jag vill. på väg hem från jobbet går jag förbi massvis med grejer, tex.

en mini cut-out av harry 
taj där det luktar kryddor och utomlands 
stället med de fina rosa stolarna utanför 
american nails 
en kinarestaurang som heter likadant som hon gör.

försöker tänka efter om jag vet någon med samma namn och när jag inser att hon är den enda så bestämmer jag mig för att det är det fulaste namnet jag vet. vill spotta på skyltfönstret men det gör jag inte. istället går jag vidare. ändrar mig till att det värsta jag kan tänka mig är att springa in i de två tillsammans.

samlar på: snygga tjejer jag ser på stan, bra minnen med honom, löjliga texter om kärlek och förälskelse.

”är kärlek bara en sak för idioter som jag? jag vet faktiskt inte. annars är jag väl ganska nöjd. fast jag helst velat se mitt namn tatuerat på hennes bröst.”

”he loves me, he loves me not”

”she guessed my favourite colour first try… but between me and u…. I didn’t even have a favorite color until she yelled out yellow!!! she was hella excited n smiling like a little kid. so i told her she was right and i haven’t seen yellow the same since, it’s in everyting. I could probably live in it now.”

”kärlek är att jag vill att du finns”

”Don’t tell me that they’re all the same
Cause even the sound of his name
Carries me over their reach
Back to some golden beach
Where only he remains”

han var anledningen till varför jag var ledsen innan men också anledningen till att jag är ledsen nu. vad är egentligen bäst? att vara ledsen med eller utan honom? skulle göra vad som helst för att få ligga i hans famn bara en liten stund. dra fingrarna genom hans hår. han är det värsta i detta liv och ändå skulle jag låta honom kasta mig från en klippa bara han rör vid mig en sista gång. DET HÄR ÄR SJUKT. DET HÄR ÄR ORIMLIGT. eller så är det bara jag som är sjuk och orimlig. som inte kan förstå att min macbook är varmare än vad hans kärlek någonsin var.

NOT ALL GIRLS ARE MADE OF SUGAR SPICE AND EVERYTHING NICE. SOME GIRLS ARE MADE OF SARCASM AND WINE AND EVERYTHING IS FINE.

linne cool signar ut, slut. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

älska mig bara