sitter på café för första gången själv och dricker en smoothie med mango, ingefära och citron. skulle kunna skriva någonting om hur stolt jag är över mig själv som tacklat ner den sociala ångesten och att min inre cheerleader skriker ”GO LINNE GO”, men jag råkade precis tugga på en bit ingefära. smakar lika bittert i munnen som när jag viskar hans namn. vill inte prata om honom och vill inte veta vart han bor nu (VET att han har flyttat) men det är så sabla svårt att låta bli att vara nyfiken. så svårt att inte viska hans namn. vill liksom att det är han som ska skrika ”GO LINNE GO” fast det håller jag för mig själv så klart. ingen ska någonsin få veta att jag fortfarande drömmer om hans fingrar på insidan av mitt lår. 

det är soligt ute. dörren är öppen och på gatan utanför hörs bara fågelkvitter och en bil då och då. det blåser svala vindar och glipan mellan mina byxor och min tröja är kall och knottrig. vill lägga benen i kors men bordet är för lågt. för första gången i mitt liv har jag tillräckligt med pengar för att betala hyra OCH leva så jag spenderar mer än nödvändigt. köper nya skor och dyra cocktails. kletar på mig läppstift och låtsas att jag är carrie bradshaw. suktar efter en storstad med höga hus där ingenting någonsin tar slut och där han tycker att jag är great alla dagar i veckan, även fast jag är rätt så nöjd här vid havet. 

ja, är väl rätt så nöjd här vid havet. har börjat lära mig att trivas i mitt eget sällskap. mest kanske för att jag måste antar jag. alla mina kompisar är liksom i förhållanden, ingenting jag borde vara ledsen över och det är jag väl inte heller men det kan bli så…. ensamt. särskilt när jag får höra hur de lagar pannkakor tillsammans innan jobbet, har brottningsmatcher i sängen innan de går och lägger sig eller diskuterar vad de ska käka för middag. känner mig som ett fån som står bredvid och ler äckligt. saknar när jag inte behövde gå hem själv sena helgkvällar och även om vi bara lagade middag tillsammans en handfull gånger är det väl bättre än ingenting. saknar att ha en hand som stryker mig över håret när ingen ser. 

smoothien är slut nu. den var inte lika god som förra gången och den spanska musiken som gav mig en känsla av utomlands börjar bara bli irriterande. vill inte gå hem men vet inte hur länge jag orkar stanna. det är en sån fin dag att det känns som en waste att spendera den i mitt egna sällskap. vill ligga i nån himla park. vill bli full för HALLÅ KOM IGEN ALLIHOPA DET ÄR FAKTISKT TISDAG. undrar vad som hände med veckofyllorna, undrar vart äventyren och allt det roliga tog vägen. undrar om det är jag som förändrats eller om det är allting annat. oavsett vad så finns det inget jag saknar mer. önskar att decembers känsla fanns med mig i aprils väder. önskar att han hade kunnat ge mig en förklaring istället för ett sms där det står "let's stop all this weird shit".