ibland tänker jag på hur hon kunde få så himla mörka ögon i jämförelse med mig. vi har så många gånger försökt lista ut vilken färg de är men kan aldrig komma fram till ett ordentligt svar. varje dag saknar jag de där jävla ögonen. och det irriterande skrattet som alltid smittar av sig. hon är sjutton år men vet mer än mig och kommer med kloka råd och svar när jag gråter. hon säger att hon älskar mig alltid även om jag är dum i huvudet och gör idiotiska val. jag antar att det kanske är för att hon måste, eller för att hon delar min passion för "the signs as…."-posts på tumblr och inte har någon annan att prata med det om. hon är mitt top prio i alla lägen. my darling my dying my light my sight my night my whole day long. min lillasyster och det finaste jag vet. varje dag önskar jag att jag var med henne men istället bor hon två tågbyten och en flygresa bort och det finns inget som smärtar mig mer. min kärlek är oändlig. en sån kärlek som krossar hav och går genom eld och som aldrig någonsin kommer dö. jag hade kunnat skriva flera romaner om allt jag hatar och älskar med henne men slutar här. vad spelar det för roll om allt går åt helvete när hon finns. pärlan you are the harry to my louis. the peanut to my butter. jag ska skydda dig mot allt och jag älskar dig för alltid.