here i am just walking around, dying. hostar är trött och äter tredje nektarinen för idag. finns inte så mycket annat att göra, vet inte heller om det finns något annat jag vill göra. mer än att kanske äta mjukglass med håkan eller typ drömma mig bort till new york och lägenhetsvisningar. vill väl bara vara huvudpersonen i en film, fast helst av allt vill jag nog göra den där filmen. eller någonting. bara någonting stort. 

såååå hiiiimlaaaa braaaaaaa döööööör 

 

emmaboda kändes precis som vilken klyschig tonårsfilm som helst. när campet bredvid spelade heroes av bowie på högsta volym grät och skrattade vi samtidigt. sen ramlade vi på precis allt som gick att ramla på. skrattade åt precis allt som gick att skratta åt. ingenting spelade egentligen någon roll för dagen efter var nattens bravader glömda (de finns alltid kvar i hjärtat) och varje morgon var varm och mjuk som mjukosten i den alldeles för knöliga tuben. nutellan smälte och knäckebröden krossades. vattenflaskorna fyllde vi med diverse innehåll och trots sköna snubba överallt och snygga snubbar som var alldeles för långt bort gjorde det ingenting för så länge vi vi vi dansade tillsammans behövde jag ingenting annat alls någonsin (det enda jag kanske behövde var att hångla på en sten i en skog till my heart will go on och sen somna på någon annans liggunderlag). emmaboda. mitt hjärta kommer alltid tillhöra dig. trots håret som nu ser ut som mögel och kroppen som knappt inte går att röra på. 

 

 

 

så söt att jag får ont i tänderna

lever i en himla håkanbubbla och vet inte riktigt när jag kommer bli normal igen så om några timmar åker jag till emmabodafestivalen för att typ tänka på annat och hångla och va med mina bästisar. ses kanske där hejdå 

är så dödligt kär i håkan sen igår (egentligen since forever men men) så tänkte lindra det olyckliga med att äta glass i regnet och kramas med alicia som ÄNTLIGEN är här. sen ska vi se känn ingen sorg på bio men det kan vi ju ta en annan dag, typ när jag lugnat ner mig. puss och kram 

SÅDANT SOM HAR HÄNT ENLIGT INSTA!!!! inte så värst mycket dock, men imorgon ska jag se min gräshoppa igen. tänker ta till mina vassa armbågar som vapen och hugga ner alla som försöker komma i vägen för mig och håkis. är så förevigt kär i honom. 

sen är ju jag väldigt impulsiv av mig när det gäller vissa saker, t.ex. mitt hår. igårkväll fick jag för mig att jag skulle klippa av de ultraslitna topparna men något som skulle bli max 1 cm blev istället cirkus 5 (om inte mer, vågar inte tänka) och imorse låg jag på badrumsgolvet och lipade i en halvtimme. är verkligen sämst för det enda jag vill ha är ju långt jävla prinsesshår. försöker intala mig själv att det är tusen gånger bättre med lent och mjukt än långt och trassligt som ett jävla fågelbo men det går sådär. och att det växer ut, så klart. 

 

tröstar mig med att dessa babes ovan är dösnygga i vad som annars är den allra värsta hårlängden. och att jag snart är på emmaboda. gud ni förstår inte hur mycket jag längtar. 

 

 

 

 

 

 

the sweet life of being arbetslös: ligger i sängen kollar på twin peaks åker genom småland på loppisturné matchar och kompishänger. ute är det molnigt. jämt.  

är så himla redo för festival att jag hade kunnat panikpackat en väska och åkt NU BUMS. köpte den här rosa manicken för 10 pix på kupan häromdan (visst e ja cute) tänk bara vilka dagar nätter och äventyr vi ska ha ihop. ÅH DU LJUVA EMMABODAFESTIVAL KOM OCH GÖR MITT HJÄRTA HELT 

-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

försöker att inte tänka så mycket. bara andas. och fokusera på det ovanför. som capri-sonne och snickersglass med pappan och resten av de små liven, med lockar och fräknar och bruna ben. att åka flak och spela candy crush, beställa pizza och sen bada i solnedgången. sånt som är bra och fint och som inte gör att mitt huvud värker. 

-

just nu känns allt det här (och det kändes som jag sprack i varje söm): 

"vi var flanörerna, vi var poeterna, vi var beväpnade för nästa stora strid" 

"jag minns jag tänkte då i mitt sturm und drang, jag kommer aldrig kunna leva utan er" 

"i kärlek och musik i fest och politik och hur allt det där förändra våra liv" 

"vi var av kött och blod innan kriget kom och sköt på allt det vackra inom oss" 

"vi skingrades i höstens första blåst" 

-

 

 

 

 

 

 

 

tror det var strandhäng och kvällsbasket som saknades i mitt sommarlovsledsna inre

-

vaknade i hyfsad tid och var fortfarande trött. vet inte om det finns en morgon då man vaknar och inte är trött, ser i alla fram mot den morgonen. om den nu kommer. hann inte dricka kaffe men jag åt onyttig frukost, som vanligt (vem orkar någonsin vara nyttig när det finns nutella) och drack iste ur samma glas som pappa drack mjölk ur när han var liten. det är så skört att jag hade kunnat krossat det med mina bara händer, därför dricker jag så försiktigt jag kan. samtidigt som jag gjorde allt detta lyssnade jag på kristian gidlunds sommarprat. jag hade tänkt dela med mig av glädjen över mitt senaste köp men tappade lusten så fort introt började och sen efter att han läst det här ville jag inte göra någonting alls. vet som vanligt inte vad jag ska säga.  

"I mitt Sommar ska jag prata om pojken med sjömanshjärtat, som sökte sig till och fick uppleva äventyret. Jag ska prata om landet jag lämnar, om vår demoniserade rädsla för döden. Och jag ska berätta om resan mot livets slut och alltings början." 

det är ofta jag önskar att jag inte var så förbannat känslig. att det hade varit skönt att kunna lyssna på det här utan att gråta vattenfall. men sen insåg jag, vem fan hade inte gråtit vattenfall? vem fan hade någonsin kunnat hålla sitt öga torrt.