så sitter vi ett rum som känns precis som höst och dricker rödvin ur vampyrglas. för några sekunder tänker jag att det är blod, bara för att få låtsas att jag är någon annan. sen blir vi fulla och pratar om saker vi aldrig pratat om förut sen springer vi till bussen och det luktar precis som september borde lukta. vi dansar i ladan jag var rädd för när jag var liten och jag kunde inte riktigt bry mig om någon annan än mig själv. kunde inte riktigt orka bry mig om jag dansade in i någon annan dansade på någon annans fötter dansade trots att det inte alls gick att dansa. gråter bort sminket skriker bort saker som känns fel provocerar fast det är dumt och pratar med håkan trots att han inte ens hör. 

plågar mig själv med mina sorgligaste disneylåtar och försöker hitta harmoni. harmoni och lugn och ingen jävla ilska. VARFÖR BOR JAG HÄR skriker jag fast tyst och det enda jag vill är att hamna någonstans där inget vet vem jag är. där ingen har någonting att säga alls och där ingen förutsätter att de vet vad som känns i mitt bröst. 

det enda jag vill ska kännas i mitt bröst är höst.