det blir mjukt runt mitt hjärta när min mentor kallar oss för sina sötnosar och änglar och säger puss och kram innan man skiljs åt. ännu mjukare blir det när man får attackpussar av en tandlös tioåring som har hela sängen full av gosedjur. 

jag hatar fortfarande november. men jag tänker att det snart är fin finito over slut och att jag snart är återförenad med det som jag gillar allra mest. tills dess fortsätter jag drömma om allt som är utom räckhåll. precis som vanligt.