försöker ynkligt säga ditt namn men det låter bara fel hur jag än vrider och vänder på det. fel betoning fel stavelser fel bokstäver fel allt. kanske var det aldrig rätt men trots den insikten sitter jag och längtar efter något att länga efter. mjuka läppar mjuk hud idioti och mer idioti. när blev det så här och när blev mina tankar fina istället för fula? det är för jobbigt att tänka på men lika jobbigt att låta bli och egentligen bryr jag mig ju inte. fast uppenbarligen gör jag det och det enda som låter bra att säga ynkligt är mamma och kajsa. mamma. kajsa. rädda mig.