jag läser långa inlägg om hur alla skönhetsideal borde dra åt helvete, ler och håller med fastän jag fem minuter innan granskat min kropp i spegeln och hatat mig själv. det är svårt att erkänna och svårt att gå tillbaka till en fjortonårings tankar, lika svårt som det är att faktiskt bara inte bry sig. vissa dagar kan jag krossa vem som helst. andra vill jag bara krossa mig själv. 

det är mycket som snurrar nu. och ännu mer som förträngs. tanken på att jag snart behöver packa ihop mina rum får det är värka i varenda del av kroppen och tanken på att lämna allt jag älskar här är den värsta jag kan tänka. men trots paniken som jag gömmer längst in i kroppen känns det för det mesta fantastiskt. det är min tid nu. jag kan göra vad jag vill och det är precis det jag ska. jag kan inte vänta längre på att någonting storslaget ska hända. 

mycket har hänt sen sist och kan sammanfattas såhär: 

"när bussen passerat rondellen breder sig ett hav av oändlig åker ut på båda sidorna om vägen. längst bort kan en skymta vildvuxen skog och om en tittar upp är himlen rosa och idyllen av den perfekta sommarkvällen är nästintill perfekt. innan vi nådde ramdala kändes staden som paris, fast tusen gånger lugnare och kanske var det för solen som var på väg ner eller röken på uteserveringen eller det faktum att jag precis gråtit mig röd till the fault in our stars på bio. jag läste boken i en lägenhet nära montmartre, grät de blommiga överkasten blöta och älskade allt. såklart. jag var precis som den poppiga klyschan jag drömde om som tonåring och som jag idag föraktar något så enormt. på väg hem säger jag något i stil med "är det nu vi ska börja älska våra liv" och bästisen bredvid svarar att livet suger. vilket det gör. ibland. men inte alltid för jag har kompisar som är obeskrivbara och underbara på ett sätt som får det att explodera i kroppen och en familj som är helknasig och knäpp och fantastisk och ett jobb som inte är mellan nio och fem utan snarare mellan sju och elva. ibland är det spännande som när vi snor sockerbetor på åkern och äter färgsprakande middagar och dricker vin direkt ur flaskan samtidigt som vi beundrar solnedgången. jag vill aldrig att klockan ska bli mer. jag vill aldrig att solen ska gå ner." 

just nu ösregnar det. imorgon vill jag ha sol och på torsdag vill jag att allting ska kännas lika bra som det gjorde kl 04 den åttonde juni.