här skiftar det mellan att vara sol och vår eller kall och isig novemberhöst. vi tar promenader och glömmer bort vilken veckodag det är. förra lördagen grät jag och åt chokladfrosting direkt ur burken samtidigt som jag kände mig patetisk och sämst. skrev till kajsa för råd och stöd och sökte fyra jobb på gumtree jag egentligen inte alls vill ha. dagen efter fick jag sms om jobb och under tolv timmar måndag och tisdag tjänade jag mina första pengar i detta himla lilla land. nu är det fredag och jag känner mig ungefär likadan som för en vecka sen, patetisk och värdelös, trots att chefen med långa ögonfransar lovade att han skulle ringa. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

jag kan fortfarande inte förstå att det är här jag bor. att det här är mitt hem nu och att 23 trafalgar lane är min adress dit jag får post och paket. trots att jag bara varit här i en månad vill jag stanna för evigt. varje dag med lisa och inkan är ett äventyr. varje dag är jag glad för att de är mina roomies. vi lagar mat och kommer på ursäkter för att lyxa till det varje dag, trots att ingen av oss egentligen har råd. jag köper jordnötssmör för 99p och njuter när jag tuggar guldet och sväljer ner det med apelsinjuice. skriver långa listor på saker jag ska köpa när jag får en stadig inkomst och drömmer mig bort till ett liv utan jobbångest. men förutom gråten och klumpen i bröstet och den ständiga paniken jag får varje gång jag tittar mig i spegeln är allt perfekt. perfekt och bra och lugnt och inte lika äventyrstörstande som förut.