det känns som om ett helt liv har hunnit passera vilket kanske inte är så konstigt eftersom varje dag de senaste veckorna har innehållit sol lycka dödsrave o allt som hör till i april. den femte kom min fina pappa och min fina stora lillebror hit.

 

 

jag var svinlycklig o studsade omkring som ett fån o kunde inte sluta skratta. vi gick till piren, spelade bort massa pengar (jag spelade bort massa pengar) i arkadhallen och här försöker jag få pappa att ta en instavänlig bild. se bild ovan för resultat. 

 

vädret var svintrist vilket var synd eftersom brighton visar sig bäst i solsken, men vi gjorde det bästa av situationen så klart. kändes spännande och kul att visa dom vad som nu är min stad. den korta men trevliga visiten innehöll vin på rea, parkour o en jäkla massa frysande från min sida. 

 

 

men än var äventyret inte över!!! jag hade tagit ledigt från jobbet och bestämde mig för att följa med tillbaka till london och sova i våningsängen på deras hotell. när vi vaknade dagen efter var det sommar. vi gick upp tidigt, gjorde oss fina (jag i ny kjol) och begav oss ut. vi skulle nämligen på stadium tour på emirates (arsenals hemmaarena). 

 

 

 

 

 

 

 

 

tror isaac och pappa upskattade det här mer än jag men alltså ändå! fett intressant ändå! tyckte mest det var kul i omklädningsrummet där det fanns en pool !!!!!!! o massagerum o grejer. + att det är där alla varit nakna. 

sen ville isaac shoppa så vi åkte till westfield. inne i herrarnas provrum på topshop ringde jag min chef och sen bestämde jag mig för att stanna i london en natt till. efter att jag fått ont i huvudet inne på hollister och gnällt i hundra år på exakt allt och sen äntligen fått i mig mat i magen åkte vi in till oxford/regent o turistade. isaac köpte mer kläder, jag hängde på primark aka himlen på jorden innan vi bestämde oss för att åka tillbaka till finsbury. premiäråt på KFC framför indiana jones och sen somnade vi direkt. dagen efter tog jag tåget tillbaka till brighton tidigt på morgonen för att hinna till jobbet. lipade hela vägen hem pga så tacksam över att ha en sån fin familj :'( 

 

 

 

och ja, london bra men brighton bäst. samma dag som jag kom hem åkte inga till sverige och dagen efter byttes hennes plats i sängen ut till lisas kompis becca som skulle bo hos oss i en hel vecka! svinkul med besök och kompisar som sover över. till hennes ära och för att vi älskar att festa bestämde vi oss för att ha house party hemma hos oss på fredagen. dagen började med bakisfrukost på bill's innan jag skulle till jobbet. 

såhär kul hade vi med en egen dj och allt, dock tyckte grannen inte det var lika kul och någon gång strax efter kl 1 bestämde han sig för att ta sönder vår ruta med en kvast. efter lite bråk och kaos och mer dans drog vi vidare och kl 9 morgonen efter somnade jag bredvid inga i bäddsoffan hemma hos sofia och adam. 

dagen efter bestämde jag mig för att laga fönstret och göra det fint med påskliljor. det var väl ungefär det enda jag orkade den dagen. 

 

men dagen efter!!!! energi efter huuuundra timmars sömn och ostmackor till frukost!!!! vi tog bussen till beachy head, gick backe upp o backe ner och bara gapade över utsikten. så himla fint och bara en liten timme bort med buss. vi hade picknick i blåsten och på bussen tillbaka var mina kinder rosiga av solen. 

 

 

 

 

 

åh solen. som jag älskar den. förra tisdagen hade vi lyxpicknick på stranden och satt där tills det blev mörkt. 

 

 

 

och dagen efter hade vi picknick 4 gånger!!!!!!! 3/4 med öl vilket är helt rätt. det var 24 grader ute och jag brände mig i ansiktet. först låg vi på stranden, doppade fötterna i havet och jag hade bara på mig korta shorts och ett linne. sen gick vi vidare för lunch och efter att vi lämnat av kath hemma och becca på tåget till gatwick fortsatte jag och inga med öl och doritos på en gräsplätt vid london road. sen gick vi till hennes jobb, fick en gratis take away-öl och sen satt vi o kollade på solnedgången på stranden. årets bästa dag. 

 

det blir bara bättre liksom. allt flyter på och häromdagen klippte lisa mitt hår. det är numera lent och mjukt och fint och precis som jag vill ha det. nästan allt är precis som jag vill ha det förutom att jag inte kan lyssna på någonting annat än one direction när jag är själv utan att få mega-ångest. vet inte vad det är som skaver och inte vet jag hur jag ska bota det heller. inte vet jag heller hur jag ska bota min osäkerhet angående att gå utanför dörren när jag är ensam och inte har en plan eller ett mål. det kändes bra ett tag men nu har liksom det jobbiga kommit tillbaka igen. klarar mig inte utan lisa och inga och att flytta ihop med dom två är det värsta samt bästa beslut jag någonsin tagit. bästa för att allt vi tre är är bäst. sämsta för att jag inte vet hur jag någonsin ska klara mig utan att bo tillsammans med dom. hejdå för nu.