använder inte detta lilla cyber place längre men ibland är det skönt att få skriva av sig. skriva om det som känns. som att jag just nu ligger på en madrass i min lillasysters rum hemma i mitt barndomshus och försöker hålla mig för gråt. imorgon har jag varit i sverige i en vecka. igår för en vecka sen kände jag naken manshud mot min kropp för första gången på länge och kanske var det skönt att ha någon som höll om mig även fast personen var fel och mitt val var idiotiskt. ja jag är dum i huvudet men jag är också bara liten och ledsen och rädd exakt hela tiden fastän jag egentligen inte orkar att bry mig ett endaste litet piss. det pendlar mellan att börja bry sig och sluta bry sig. aldrig är det något himla mittemellan. killen jag gillar verkar inte gilla mig tillbaks eller så bara väntar han som jag på att den andre ska ta initiativet. vi har sovit ihop och hånglat och han har sagt att jag är gorgeous men fel personer kommer i vägen och just nu känns allting bara hopplöst. och den andra killen som jag ville mer än någonting annat ha som bästa vän ligger jag med istället. ångesten är brutal. jag vet inte hur den ska botas. sex veckor till i sverige känns som för lång tid men jag vill heller inte tillbaka till kaoset jag själv skapat. och kanske är det bara inuti mig det stormar. kanske är allt som vanligt när jag kommer tillbaka, som att ingenting har hänt och som att de fem veckorna lägenheten kommer stå tom susar förbi snabbare än vad min skateboard rullar. försöker tänka att livet är för kort för ånger och dåligt samvete men hur fan blir jag kvitt den. hur fan blir jag av med hjärtat som skaver och huvudet som värker. jag älskar mitt liv i brighton mer än bregott och hushållsost fast jag just nu tvivlar på att det någonsin kommer vara likadant när jag kommer tillbaks. 

SÄG ATT DET BLIR BRA SÄG ATT DET ÄR OKEJ SÄG ATT ALLTING ORDNAR SIG. 

jävla strunt o jävla skit. ha. ha. ha.