"i lördags natt efter stulna burköl, backstage på nån himla töntig spelning, stod vi med en meters mellanrum och stirra på varandra. det är första gången sen allt hände som jag möter hans blick på riktigt. hon med världens fulaste namn har gått hem och det är bara jag och the boys kvar. som det alltid brukade vara förut. lydia har också gått hem och jag vet inte varför jag stannar utan henne (hon är liksom min trygga punkt i allt det här) men jag är för full och för vaken för att tänka. låtsas att allt är som innan. kramar och hälsar på alla bekanta jag alltid kramade och hälsa på förut, när jag fortfarande var med. undrar om de någonsin fattade eller om de bara såg mig som någon tjej som alltid satt bredvid. kastar med hästsvansen och klappar oengagerat händerna efter varje låt. klunkar öl och ryser till när jag kan känna hans arm snudda vid min. tar en taxi hem klockan sex och somnar klockan sju. har ångest hela söndagen och ser alla avsnitt av säsong fyra av friends för att dra tankarna till något annat."

(första. taxichauffören som körde hem mig härommorgonen frågade hur gammal jag va. när jag svarade sa han "oh dear you're just a baby". "i know" sa jag och klappade försiktigt på armen)