Året är snart slut men det är inte vi. Vi är början på något nytt, något stort. Jag drunknar i hans blå ögon, tappar andan efter varje kyss. Vi åker till Bristol över helgen, han tog tåget tidigare så när jag kommer fram möter han mig vid stationen.
- Why baby? Svarar jag och lägger huvudet mot hans axel
- I don’t really know, I guess I was just so excited to see you.
Hans mammas lägenhet är stor, när hon går till jobbet låtsas vi att den är vår. Trägolven knarrar men mattan i sovrummet är mjuk. Vi åker till hans syster och äter middag med hans nephews, leker med hunden samtidigt som vi bygger städer i lego och dricker rödvin ur sköra glas. Jag blir mer kär i honom för varje minut som går.