det är fredag och ingen vet vad klockan är. jag har sjukanmält mig från jobbet och vi står i ett gathörn efter att blivit utslängda från båda pubarna vi varit på. jag kan inte ens hälften av namnen på alla jag är med, men inne på en off license stoppar lisa mentos i fickan och jag lyckas flirta till mig ett födelsedagskort av en kille med brunt hår som slutar strax innan hans axlar börjar. vi kissar bakom en telefonkiosk och alla verkar ha glömt bort att tid och rum existerar, eller så är det bara jag, men det är ingenting jag bryr mig om för just då känns allt rätt. james frågar mig vilket svenskt ord det var jag lärt honom och efter att jag berättat kan jag höra honom viska fredagsmys i inkys öra och då pirrar det till i hela mig. vi går splittrade längs med vattnet och sofia har så ont i halsen att hon inte pratar på hela vägen. vi dansar med skorna på vardagsrummets heltäckningsmatta och rullar cigg i köket, men vi har lyckats tappa bort alla tändare i vimlet så istället försöker vi desperat att tända de krokiga cigaretterna på en uppvärmd spisplatta och i brödrosten. ingen vet fortfarande vad klockan är och ingen vet vart den halvtomma vodkaflaskan har tagit vägen heller. jag köper pizza till mig och adam för mina sista pengar och en flaska med vatten till lisa som vi sen förtär på den röda sammetsmattan i lobbyn till deras lägenhet. vi sitter där tills det är ljust ute och sen bestämmer vi oss för att gå över andra sidan gatan till stranden. det är svårt att hålla balansen och vi kan bara stanna i tio minuter innan vi fryser för mycket. inne i värmen kan alla förutom jag sova och det enda jag kan tänka på är att jag redan saknar att hålla i någon annans hand.