häromnatten var det inbrott i vårt hus medan vi sov. någon bröt sig in genom fönstret och stal allt av värde och några meter under låg vi tre och trodde att vi sov tryggt. polisen kom, det togs fingeravtryck och skrevs en seriös och utförlig rapport om händelsen och allt var precis som på film. lisa och jag kunde inte sluta skratta när jag följde henne till jobbet, men några timmar senare på peli där jag satt och drack tap water för att jag inte hade några pengar slog verkligheten mig hårt i ansiktet och jag kunde inte sluta gråta. bubblan är spräckt. vårt lilla liv här som var så harmoniskt byttes för några timmar ut till en skrämmande verklighet. jag klarade mig lindrigt undan och blev bara av med plånbok, datorladdare och hörlurar som var av värde, men även om de andra blev av med så mycket mer så har vi alla konstaterat att det inte spelar någon roll. lisa sa att det kändes som att någon hade trampat på henne och jag håller med. någon har trampat på oss och brutit sig in på vår privata egendom och gjort att det är skrämmande att vara i huset. jag har aldrig varit rädd här förut, inte ens när jag gått hem själv från jobbet kl fem på fredag och lördagskvällar, men nu vågar jag inte ens vara själv. 

annars: har ångest över saker jag inte vill eller orkar tänka på men tänker så klart på det varje sekund av dygnet. imorgon ska jag säga upp mig och förmodligen blir det bra.