jag vaknar två timmar efter att han kommit hem men i en helt annan stad och sen kör jag bil i tre timmar. dricker kaffe samtidigt precis som pappa alltid gör på morgonen och jag känner mig duktig när han berömmer mig för hur bra jag byter körfält. 

 

 

jag pratar om att one direction är mitt favoritband samtidigt som jag blir filmad och efter går jag hem till kajsa. vi äter choklad och röker elcigg i hennes säng och på tv:n är trean igång. kajsa kan tablån utantill och sen gråter jag i hennes badrum när hon duschar. 

 

 

 

när han frågar hur det är här hemma tar det ett tag innan jag vet vad jag ska svara. mina dagar ser likadana ut och vardagen är en enda lång längtan efter alkohol och helg. längtan efter en chans till att slippa ta ansvar och till någonting annat än serier i sängen. snart är det en vecka kvar sen ska jag kunna texten till anaconda utantill men på bussen lyssnar jag bara på samma låt om och om och om igen. men vad spelar det för roll egentligen. det enda som spelar roll är väl att han kommer hem. och att hålet försvinner. att allt blir som vanligt igen.