och när man naivt trodde att allt kanske skulle sluta bra, att det skulle lösa sig utan dyrt smink rinnandes längs med kinderna och tomma skrik i natten. men så blir man huggen i ryggen och nekad igen och igen och igen och så hånglar han med någon annan när jag kollar på och jag lovar att tusen knivar i min kropp skulle göra mindre ont än det här. det är väl nu den kommer. den stora sorgen. jag orkar inte hålla uppe fasaden mer om att allt är okej. orkar inte spela oberörd varje gång han kommer på tal. orkar inte haffa någon annan när han är den enda jag vill ha.